"Hoc coactus sum"

Sade han och ställde, om än både tveksamt och i sista sekunden, upp i kommun- och landstingsval. "Hoc coactus sum" betyder ungefär att "härtill är jag nödgad och tvungen" vilket stämmer ganska bra överens med hur jag känner inombords.

Å ena sidan är jag en mycket upptagen person med ett arbete som kräver mycket av min tid, både köttsligt och själsligt, och som skänker mig både glädje och livskvalité i överflöd. Å andra sidan kan jag inte med hedern i behåll vända ryggen åt det bästa som hänt svensk politik sedan sörmlands sparbank lånade ut 19 miljoner till Göran Perssons husbygge.

Prologen lyder som följer. Jag har inte varit aktiv i Piratpartiet. Jag har inte gjort vad jag har kunnat. Jag har valt bort att dela ut flygblad, sälja t-shirts, demonstrera och att tala varmt och passionerat om Piratpartiets frågor för andra i min omgivning. Jag talar sällan politik och är van vid att strategiskt kunna välja både tid och plats för mina slag. Att syssla med politik är långt ifrån vad jag är van vid och jag vet inte om min tid kommer räcka till.

Jag har bloggat som pirat, men i alldeles för liten utsträckning för att göra någon skillnad i vågskålen.

Inget av ovan nämnda faktum var någonsin tänkt att sopas under mattan, men jag vill vara tydlig från början till slut.

Men... Jag är pirat. Jag brinner tillsammans med många av er för piratpartiets principer, revolten mot den korrupta representativa demokratin, kampen för medborgarens rättigheter och viljan att bryta alla de bojor som hindrar vårt samhälle från att resa sig och bli allt det kunde vara.

Jag är för en direkt demokrati och en transparens utan solfilm mellan de folkvalda och de som valde dem. Jag kommer aldrig driva någon egen politik eller favorisera egna intressen. Jag kommer, kort och enkelt, representera piratpartiet och dess medlemmar i Norrköping i samtliga frågor. Mer invecklat än så blir det aldrig.

"Alea iacta est". Nu har jag gjort min plikt.