Pirat-Kandidat till Norrköpings Kommun.

Hej

Mitt namn är Tobias Fagerström. Jag är snart 36, blivande sambo och jobbar med personalledning, HR och affärsutveckling i världens roligaste bransch.

Man skulle kunna sammanfatta min vakna tid på så vis att kärlek, jobb, familj och goda vänner delar första plats i varierande ordning, politik kommer i regel på andra plats och allt annat blir helt enkelt trea. Det är, som för de flesta andra, dygnets otillräckliga timmar som till stor del styr mina prioriteringar.

För nära två år sedan jag blev jag chockad, förbannad och besviken på hur våra folkvalda politiker valde att inte försvara vår, Sveriges medborgares, rätt till ett skyddat privatliv. Det var illa nog att de vek sig för utländska ekonomiska intressen, men det som verkligen skrämde mig var deras försök att mörka hela affären.

Ur ilskan föddes en vilja att ställa om det politiska maskineriet. Jag ville då, och vill fortfarande, att svensk politik ska fungera så demokratiskt, transparent, rättssäkert och medborgarsmart som möjligt.

Jag anslöt mig sålunda till piratpartiets då vaga ideologi, d.v.s. spretiga och luddiga formuleringar som bildades kring en växande, sprakande och slutligen rasande revolution mot ”storebrorsamhället” med Falkvinge i spetsen. Det var häftigt, men det mest omvälvande av allt var att Vi verkligen gjorde skillnad!

Sedan dess må mitt engagemang ha varierat i styrka, men blodet i mina ådror förblir lila och jag tar mitt eventuella uppdrag i kommunfullmäktige på största allvar. Jag önskar alla kandidater lycka till och tillsammans är jag säker på att vi kommer segla även denna skuta i hamn!

Väl mött

Tobias Fagerström

Kandidat till Norrköpings Kommun

Piratpartiet

Dagen då jag tänkte mer än vanligt.

Jag har varit filosofisk idag och lyckats med en låg-nivå-kata i intellektuell disciplin. Jag blev genast klokare och tänkte vidare.

Jag tänkte till exempel på att jag så gärna skulle vilja säga - som så många andra gör - att "jag bloggar som...(blogg-pseudonym)" och faktiskt känna mig lite stolt över det. Jag bloggar visserligen som Fieldwarden, men i ärlighetens namn kommer ni som ständigt frossar i bloggbufféen bli besvikna. På det bordet är min blogg i bästa fall 'nudlar med kycklingsmak'.

Jag är helt enkelt inte det blogg-troll jag skulle vilja vara. Jag är i bästa fall en blogg-vätte med potential.

Kanske växer jag till mig så småning om och tränar fram ett par blogg-biceps och får en chans att spänna lite bland övriga blogg-byggare i rampljuset, men sannolikheten är dessvärre liten. Jag har fan inte tid. Dessutom finns det gott om individer som hörsammat det kallet, och som numera sprider upplysning med fascinerande precision.

Jag tänkte även lite mer kring kommun- & landstingsvalet och kom fram till att mitt förhållande till en möjlig plats i kommun eller landsting är tämligen okomplicerad. Jag tror på direktdemokrati vilket i sin tur lämnar ack så lite utrymme för egna idéer och kreativa fantasier. För vissa kan det låta lite grått och tråkigt, men som tur är lever jag ett tillräckligt färgrikt liv i övrigt utan varken komplex eller hybris, och jag anser mig dessutom vara precis lagom prestigelös för att kunna knäcka några kalla ihop med nästan vem som helst.

Jag tänkte att jag blir alltså ett språkrör för medlemmarna i Norrköping, förmodligen likt det som demoex gjort i Vallentuna. De frågor som inte med lätthet kan besvaras av partiets gemensamt, eller lokalt, spikade principer hamnar på bordet i kajutan där man röstar fram ett ställningstagande.

Det exakta förfarandet får benas ut i en möjlig framtid, men Öppenhet, Enkelhet och Transparens är tre tydliga ledord i mitt koncept-tänk.

Den formel jag beskriver ovan betyder absolut inte att jag saknar passion, engagemang, åsikter och vilja att driva egna frågor, men det betyder att jag avhåller mig från att göra så. Jag axlar uppdraget att föra östgötapiraternas talan i kommun- och/eller landstingspolitiken; inte min egen.

På sätt och vis bygger dessa tankar den perfekta konstellationen för mig. Jag ser gärna på detta som ett professionellt åtagande i projektform med tydlig destination, snarare än ett politiskt engagemang - om nu någon kan förstå vad jag menar med det?

"Hoc coactus sum"

Sade han och ställde, om än både tveksamt och i sista sekunden, upp i kommun- och landstingsval. "Hoc coactus sum" betyder ungefär att "härtill är jag nödgad och tvungen" vilket stämmer ganska bra överens med hur jag känner inombords.

Å ena sidan är jag en mycket upptagen person med ett arbete som kräver mycket av min tid, både köttsligt och själsligt, och som skänker mig både glädje och livskvalité i överflöd. Å andra sidan kan jag inte med hedern i behåll vända ryggen åt det bästa som hänt svensk politik sedan sörmlands sparbank lånade ut 19 miljoner till Göran Perssons husbygge.

Prologen lyder som följer. Jag har inte varit aktiv i Piratpartiet. Jag har inte gjort vad jag har kunnat. Jag har valt bort att dela ut flygblad, sälja t-shirts, demonstrera och att tala varmt och passionerat om Piratpartiets frågor för andra i min omgivning. Jag talar sällan politik och är van vid att strategiskt kunna välja både tid och plats för mina slag. Att syssla med politik är långt ifrån vad jag är van vid och jag vet inte om min tid kommer räcka till.

Jag har bloggat som pirat, men i alldeles för liten utsträckning för att göra någon skillnad i vågskålen.

Inget av ovan nämnda faktum var någonsin tänkt att sopas under mattan, men jag vill vara tydlig från början till slut.

Men... Jag är pirat. Jag brinner tillsammans med många av er för piratpartiets principer, revolten mot den korrupta representativa demokratin, kampen för medborgarens rättigheter och viljan att bryta alla de bojor som hindrar vårt samhälle från att resa sig och bli allt det kunde vara.

Jag är för en direkt demokrati och en transparens utan solfilm mellan de folkvalda och de som valde dem. Jag kommer aldrig driva någon egen politik eller favorisera egna intressen. Jag kommer, kort och enkelt, representera piratpartiet och dess medlemmar i Norrköping i samtliga frågor. Mer invecklat än så blir det aldrig.

"Alea iacta est". Nu har jag gjort min plikt.

Piraten i mig har vaknat igen...

...och när jag nu - som så många andra - blivit arbetssökande har jag börjat ro ikapp det politiska läget i vårt avlånga land. Nu har jag också, till min stora glädje, tiden att kunna fördjupa mig i 'demokrati' både som filosofi och som praktisk politisk modell. På min resa genom olika idéer och tankesätt kring demokrati stötte jag på Borgerlig Demokrati, som är en marxistisk benämning på ett ganska obehagligt politiskt system, och denna underhållande sarkastiska kommentar som skrevs av författaren Anatole France (vars verk för övrigt hade en tendens att hamna på katolska kyrkans lista över bannlysta böcker):

”

I den borgerliga demokratin är likheten så beskaffad, att det är förbjudet för både fattiga och rika att sova under Paris broar.

”

En så kort mening, så full till bredden av klokhet och insikt, angående jämställdhet i den borgerliga demokratin. Jag var bara tvungen att dela den med er!

Fildelare vs Upphovsmän

Det är jakten på fildelarna som gått över styr. Jakten kriminaliserar, undviker rättssystem, kränker privatliv och integritet och medför övervakning på helt orimliga nivåer för ett välmående demokratiskt samhälle.

Allt detta utan att våra makthavare ens verkar titta på andra mer konstruktiva alternativ...

Hade man från början tittat på patent- och upphovsrätten kontra samhällsnytta, modern marknad och utveckling hade man förmodligen, enligt min åsikt, börjat i rätt ände. Det kan omöjligt förbli så att utvecklingen ideligen ska stillas av kommersiella intressen, och att det verkligen inte skulle kunna finnas en modern modell för upphovsrätt som alla kan tjäna på - kulturellt för användarna och ekonomisk för ägaren!?

Jag håller fast vid att en sådan lagstiftning skulle kunna skissas fram om fokus fanns på en sådan utveckling, men idag suger jakten på fildelare alldeles för mycket tid, resurser och uppmärksamhet för att nya koncept - som kan leda till konstruktiva lösningar - ska få fäste. Hetsen mellan de båda sidorna, fildelare vs upphovsmän, blir dessutom bara värre för varje dag som tillåts passera!

Det är dessutom inte vidare genomtänkt att, efter femton års stillatigande, plötsligt starta en häxjakt på fildelare för att de använder ett verktyg som gjorts tillgängligt för dem, och som erbjuder ett så enormt utbyte av kultur, kunskap och gemenskap. Har man växt upp med internet har det förmodligen blivit en stor del av ens vardag, och är det så - har det förmodligen även blivit en stor del av ens privatliv.

Kapprustningen är i full gång. Makten (EU i det här fallet - har Alliansen och majoriteten övriga partier visat med all önskvärd tydlighet) kramar Sverige på resurser för att installera övervakningssamhället, och fildelarna sliter dag som natt med sitt enda försvar; kryptering.

Spiralen blir allt brantare och så vitt jag kan se finns bara en lösning - en modern modell för upphovsrätt som alla kan tjäna på; kulturellt för användarna och ekonomisk för ägaren!

Mitt svar till Jens Ganman 27/5 2009

Även detta mail blir klippt och jag tar bara upp de mest väsentliga delarna av diskussionen. Tänkte att jag först tar upp vad Jens skrev i föregående mail och sedan vad jag svarat honom bitvis, för en mer lättöverskådlig dialog.

jag inledde mitt mail med följande...

"Jag vill starkt poängtera att mina ord bara är mina, och jag talar aldrig för piratpartiet - inte bara för att jag inte har en sådan roll, men mest för att alla i PP ser olika på de tre hjärtfrågorna.

Däremot talar jag som piratpartist och varför jag ställer mig bakom partiets frågor! Jag kräver varken censur eller offentliga ursäkter, och anmälan var hävd redan innan jag skickade mitt förra mail. Det ploj-mailet får inte bli en stomme i den här diskussion om vi ska utbyta seriösa åsikter.

Så... Nu när det är ur världen och du vet vart jag står ska jag inte bara lyssna noggrant till vad du har att säga - jag ska även lägga fram mina, och bara mina, argument för vad jag tror på."

Jens skrev:

"Rent allmänt har jag svårt att förstå varför vi kulturarbetare och kulturproducenter förväntas att stillatigande se på hur ni verkar för en uppluckring av upphovsrätten och det faktum att vissa Piratsympatisörer (inte alla men många) tycker att kulturarbetare ska vara nöjda med folkets tack för sina insatser. Det verkar vara ett exklusivt krav för just vårt skrå. Inte för nån annan yrkesgrupp. Och även om inte du personligen har den uppfattningen verkar många av dina vänner ha det!"

Jag svarade:

"Uppluckring av upphovsrätten" är en vanlig missuppfattning av hela den frågan. "Uppluckring" syftar på en negativ utveckling i lagstiftningen som enbart försämrar skyddet för upphovsrättshavarna. PP är inte ute efter att försämra, utan förändra lagstiftningen kring patent- och upphovsrätt och göra den mer samhällsnyttig och mer anpassad för en modern marknad och utveckling. Jamendo.com är ett bra exempel på ett sådant koncept."

Jens skrev:

"Det här med fildelningens vara eller inte vara kanske heller inte är så intressant i sammanhanget. Det gick ju att låna skivor och filmer av varandra för tio år sen efter samma princip, men då fanns det varken en för eller emotlobby. Frågan var inte ett dugg politiskt. Den blev det först när fildelningstekniken slog igenom. Vilket är intressant ur flera synvinklar."

Jag svarade:

Hm.. Polistisk och verkligen intressant... Här kommer integritet och privatliv in i bilden och gör frågan om fildelning mycket komplicerad. Här står slaget om hur mycket Sverige är villiga att talla på medborgarnas rätt till ett skyddat privatliv och en intakt integritet, i jakten på fildelarna. Starka kommersiella intressen påverkar EU att installera nya lagar (FRA, Ipred, ACTA, Telecompaketet), som våra makthavare bara röstar igenom utan eftertanke, som inte bara kriminaliserar fildelare (som bara är en del av landets befolkning), utan även lagför rätten till regelvidriga intrång i vilket privatliv som helst, utförda av privata kommersiella företag - verksamma både i och utanför sverige - utan rättsprövning!"

Jens skrev:

"Förvänta dig inte att landets musiker, författare och konstnärer ska hoppa jämfota av förtjusning när ert parti vill verka för en försämring av deras villkor. Det skulle ingen yrkesgrupp göra!"

Jag svarade:

"Jag har redan klargjort för PP´s syfte med förändringen i den gällande lagstiftningen av upphovsrätten och hurvida villkoren för er upphovsrättshavare blir sämre, eller kanske t.o.m. bättre, återstår att se."

Svar från Jens Ganman 27/5 2009

Publicerar inte hela mailet här, men bryter loss några intressanta delar ur det som visar hur en upphovsrättshavare tänker - d.v.s. en av dem som är för en skarpare lagstiftning och hårdare straff för olaglig fildelning, eller "stöld" som de gärna kallar det.

"Rent allmänt har jag svårt att förstå varför vi kulturarbetare och kulturproducenter förväntas att stillatigande se på hur ni verkar för en uppluckring av upphovsrätten och det faktum att vissa Piratsympatisörer (inte alla men många) tycker att kulturarbetare ska vara nöjda med folkets tack för sina insatser. Det verkar vara ett exklusivt krav för just vårt skrå. Inte för nån annan yrkesgrupp. Och även om inte du personligen har den uppfattningen verkar många av dina vänner ha det!"

Jens fortsätter...

"Det här med fildelningens vara eller inte vara kanske heller inte är så intressant i sammanhanget. Det gick ju att låna skivor och filmer av varandra för tio år sen efter samma princip, men då fanns det varken en för eller emotlobby. Frågan var inte ett dugg politiskt. Den blev det först när fildelningstekniken slog igenom. Vilket är intressant ur flera synvinklar."

"Förvänta dig inte att landets musiker, författare och konstnärer ska hoppa jämfota av förtjusning när ert parti vill verka för en försämring av deras villkor. Det skulle ingen yrkesgrupp göra!"

"Nu när vi lagt titlarna åt sidan får du gärna förklara dina ståndpunkter runt exempelvis begreppet fri kultur på ett djupare plan. Jag lovar att lyssna med öppna öron och försöka lära mig mer. Hoppas den inställningen är ömsesidig.

Vänligen

Jens Ganman"